Jag får frågor från gymnasielärare om vad jag anser viktigast att de lär ut.
Egentligen har jag bara ett svar, grunderna.
Grunderna i logik, matte, anatomi beroende på vad de vill bli men …. egentligen bara grunderna i allt. Och när studenterna tycker att de kan så låt dem göra det igen och igen och igen.
Jag har mött så många unga människor (och många äldre också för den delen) som tror att spelutveckling är något som är enkelt och snabbt när det i själva verket kräver massor. Inte bara på hantverksnivå utan även i förmåga att samarbeta, bolla idéer, lyssna och ge och ta feedback.
Att lära sig ett hantverk är något som sker över en weekend eller en termin. Det är hårt arbete där man ofta behöver ändra hela sitt sätt att tänka. Förarbete, skissa, ”kill darlings”, misslyckas och misslyckas och så lyckas lite grand. Det är ju detta som gör hela processen så underbar och kreativ.
Så till alla spelutbildningar därute på gymnasienivå. Våga vägra studenternas iver att skippa grunderna för att skynda mot ett mål som de drömt om. Låt dem göra brädspel med papper och penna under minst en termin. Tvinga dem att jobba i grupp och låt dem gnugga sina hjärnor med spelmekanik. Jag vet att det blir en succé. Se till att de blir spelbara och ha en spelkväll för alla på skolan…alla lärarna.
