Var igår på Dataspelsgalan.

Vi började med en träff på Pause Butiken på Sveavägen. De har ett grymt foto på väggen. De är de som jobbar där som har gjort sin egen tolkning av A Clockwork Orange…gå in och kolla. Näväl, i denna butik var det tjejträffen innan Dataspelsgalan. Organiserad av Xboxflickan. Riktigt trevligt och jag fick även ett ansikte på GamingMama. Hoppas att det inte var sista gången.

Efter det fick vi ställa oss i kö för att komma in på Galan. Vi möttes av en stor kanin…jag trodde först att det var en Ubisoftkanin men det var Miffy. Jaja, sedan var det en ny kö för att hänga av sig ytterjackan…men i köerna träffade jag en massa trevliga personer att prata med, som t ex Monica från Allopass.

Ja hela kvällen var skoj egentligen…jag pratade spelutbildning med alla…ibland kan man tro att man borde bli trött på det men nope..it´s a passion.

Vår integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni kommenterade det finns för få kvinnliga spelutvecklare. Och jag håller med men vi jobbar på det. För varför ska tjejerna gå miste om en så sensationellt rolig arbetsmarknad…det är ju inte så att spelskapande är en egen gen som mestadels finns hos män. Men allt sker inte över en dag.

Så är jag hemma igen i Malmö efter ett snurrigt aktivt dygn i Stockholm.

Jag hade ett minnesvärt möte med Arbetsförmedlingen Kulturs branschråd i Stockholm. I detta råd sitter personer från Konstnärsnämnden, Teaterförbundet, Journalistförbundet osv osv och så är det jag, ensam från kreativa näringar..om det nu inte är så att vi alla i detta branschråd är kreativa näringar..för vi lever ju på det vi gör…vi är alla kulturskapare. Nåväl, vi fick en fantastisk genomgång om kulturpolitik av Robert Nilsson, Kansliråd på Kulturdepartementet.

Men någonstans i allt detta så är det fortfarande en het potatis att säga att man håller på med kreativa näringar. Jag kände mig som en katt ibland hermelinerna…En stor svart katt.

Jag har själv sex års konstskola bakom och jag förstår konstnärers tuffa situation när det gäller jobb och överlevnad. Men det betyder inte att vi alla får plats under benämningen kultur. Vi behövs allihopa.

För mig är spel lika mycket kultur som teater, bildkonst, opera och en bra bok. Och framför allt så vill jag ha in våra spelgrafiker på Arbetsförmedlingen Kultur. De är kulturskapare som vilken illustratör eller bildkonstnär som helt. Men nu är det så att de kallas grafiker och inte illustratörer. De traditionella grafikerna tillhör en annan arbetsförmedling men där passar inta alls våra spelgrafiker.

Nu är det så att våra spelprogrammerare är kulturskapare också…som ni märker har världen utvecklats sedan man byggde upp AFs struktur…när det nu var…nya yrkeskategorier har skapats och nya branscher finns. Det är inte lätt…kanske vi behöver en egen arbetsförmedling, Arbetsförmedlingen Spel…wow vilken idé. Jag är på!