I veckan hade jag en utbildningsdag för 60 stycken arbetsförmedlare på Myntkabinettet i Stockholm.

Självklart var jag på plats i god tid för att se till att tekniken fungerade. Jag hade tagit med min Wii för att visa och ge några möjlighet att testa lite spel…men nog blev det knappt om tid för hur jag än försökte fick jag inte igång Wiin…va fasen jag skulle ju bara koppla in den i projektorn och så skulle det vips funka. Och jag skäms…jag kommer aldrig mer att byta vit och gul kabel så de sitter i fel uttag. Suck!

Men annars gick det toppen. Jag gick igenom hur spelindustrin ser ut internationellt och nationellt, vilka yrkeskategorier som finns, vad de gör, hur och var man utbildar sig till spelutvecklare, hur man söker sig till branschen, vilken typ av person som en spelutvecklare är, vilka egenskaper som är viktiga, vad arbetsprover är, vilka spel som finns och till sist hade jag lyckats få hjälp av en representant från ett spelföretag, Panagiotis Chryssovitsanos, Technical Department Manager på Avalanche Studios. Panagiotis berättade vad de gör på Avalanche och fick svara en massa frågor med absolut bravur. Och gissa om det var omtyckt. Jag tackar Panagiotis, Jotis som han kallar sig själv, allra ödmjukast och hoppas att vi kan göra om det någon gång i framtiden.

Nu kanske ni undrar hur de gick för arbetsförmedlarna och Wiin. Ingen vågade röra vid den. Då var arbetsförmedlarna i Malmö tuffare. Jag fick t o m två damer att köpa PS2or.

Jag hittade en artikel av Jason Della Rocca, fd Executive Director på IGDA, där han skriver om vikten av att bilda kluster runt industrin för att hjälpa regioner att blomstra.

http://www.escapistmagazine.com/articles/view/issues/issue_192/5829-Cluster-Fun

Den är mycket läsvärd.

Flera av er har säkert hört honom prata på någon av alla de spelkonferenser som finns. Jason är en flitig föredragshållare  med mycket klokt att säga när det gäller spelindustrin.

” – Det är ju min arbetsplats!!! Jag har inga problem med hur det ser ut.”

Suck…”-Vad spelar det för roll för städerskan om det är ett godispapper på golvet?”

Dubbelsuck…”-Varför måste dom städa där jag sitter?”

Mina undringar…

Plockar du upp godispappret från golvet hemma?

Är inte din arbetsplats även lokalvårdarens arbetsplats?

Vad säger jag till personen som kommer in med dammallergi som blir sjuk då lokalvårdaren inte kan göra sitt jobb för att skräpet på din arbetsplats växer?

Varför ska jag lägga ner energi på att bara prata om det? Jag vägrar att vara ”din mamma”.

Vad kostar det dig i energi att slänga skräpet direkt?

Vad skulle hända om du du höll rent?

Jag vet att en del av er verkligen inte bryr er men om man sitter med en massa andra i ett rum som mår dåligt över ditt skräp…är det ok?

Jaja, lokalvårdaren har väl betalt för att städa. Välkommen till verkligheten…är det ok att betala extra för att du sprängde din matlåda så att hela insidan blästrades av rödabruna köttklumpar? Alla vill dra ner på sina utgifter. Ingen vill lägga ut mer på städning bara för att du har haft oturen att inte fått lära dig att ta upp efter dig tidigare i livet.

Jag är på inga sätt perfekt när det gäller städning själv men … jag vill inte sänka stämningen i rummet med att sprida mitt skräp.