Jag var på ledningsgruppsmöte på Futuregames i veckan. På mötet råkade jag kasta ur mig att ”fröknarna” är de som måste bearbetas. Med ”fröknarna” menar jag de som tar hand om våra barn på förskolorna och grundskolan. De kommer annars att fortsätta vara bromsklossar för våra blivande kvinnliga spelutvecklare.
Det är så att jag är en av dem…jag är utbildad bildpedagog och under min grundutbildning på Konstfack ursäktade jag min minimala datavana med att jag ändå inte fick nyckel till datasalen…där satt ju bara killarna. Jag har under alla mina skolår varit varit “bäst” i klassen och fått beröm för att jag ritade och skrev så fint med penna och pensel. Och detta fortsatte även på Bildpedagogutbildningen.
Alla killarna som hade nyckel till datasalen och satt där blev “headhuntade” direkt från Konstfack med en lön som jag kunde se mig om i stjärnorna efter.
I ren ilska tog jag mig i kragen och gick ett extra år på Kunskapslyftet och utbildade mig till Nätverkstekniker och Multimediaproducent. Gjorde sedan ett extra år på Konstfack och satte ihop ett synnerligen enkelt spel som i bedömningen blev kallat “banbrytande”….Oh my good!! Hade ni över huvud taget sett det hade ni garvat ihjäl er. Jag vet att det INTE var banbrytande det var bara det att en kvinna gjorde ett (litet litet) dataspel på en bildlärarutbildning som var banbrytande.
Vad vill jag säga med detta? Jo, hade jag inte blivit arg och gjort ett extra år på Kunskapslyftet hade jag fortsatt traditionen att berömma mina kvinnliga (och manliga) studenter för att de är duktiga på att rita och skriva med penna och pensel. Och ignorerat de där andra studenterna som drog förbi mig kunskapsmässigt i digital teknik med rasande fart…av rädsla. För det är det det handlar om.
Ja, jag är ute på korståg. Men jag måste ta det lugnt för ingen lär sig något då de är rädda. Min dröm är att ha ett “Teacher´s Hack”…tänk, er ett rum med bara “fröknar” (jag vill påpeka att det finns “fröknar” av alla kön).
